Here comes the night

and the hardest part of all.

Vissa nätter kan man bara inte sova, allt skrämmer en och man tänker på allt man inte ska tänka på. Depressionen kommer och även om man vet att den bara är tillfällig finns den där. Man sätter igång den mest deprimerande musiken man kan komma på bara för att göra det värre. Man tänker på misslyckanden, ensamhet och framförallt familj och vänner, och allt som kan hända dem.

Samtidigt som natten är jobbig tror jag att alla behöver sånna nätter. Det kommer gå över när natten tar slut och när man träffar dem man tycker som mest om igen inser man hur mycket man uppskattar dom för att de finns.

Var tvungen att skriva av mig lite. Deppiga natthälsningar.

/Elin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0